Rastarizz

Det är svårt att sätta ord på känslor man upplever och beskriva dem i sin helhet, kan man någonsin känna eller sätta sig in i hur andra upplever sorg, lycka eller andra starka känslor. Den enda jag kan utgå ifrån är mig själv och verkligen känna efter i mitt inre och hur jag reagerar på vissa känslor. Idag uppfylls jag av förväntan och nyfikenhet som blandas av “fjärilar i magen” som inte vill lägga sig riktigt, ett fånigt smil sprider sig enkelt över mig så fort telefonen piper, blossande kinder och förväntan växer sig stark inombords…..livet känns helt plötsligt väldigt enkelt och okomplicerat, nyfiken på vad som kommer hända, ingen rädsla eller tveksamhet, bara naturligt och härligt. Kan det vara så att jag håller på att bli förälskad eller den rätta frågan är nog hellre tillåter jag mig att falla på riktigt utan att sätta upp massa hårda murar som är svåra att komma över? Jag letar inte ursäkter eller fel eller stänger av det jag känner utan välkomnar känslan hjärtligt…

Livet går i djupa dalar och höga toppar, och det här året har varit året jag har väntat på så länge, försökt förtränga och glömma på alla sätt jag har kunnat men har alltid resulterat i samma sorgsna tankar och rädlsan för att möta ödesdagen där jag var tvungen att göra ett livsavgörande beslut för min framtid. Den dagen har passerat och konstigt nog var jag så lugn och tillfreds när jag trodde att reaktionen skulle vara att jag faller ihop på golvet, gråter hysteriskt och märker att jag inte klarar att resa mig upp och fortsätta kämpa livet igenom men någonstans har jag försonats med både tankar och accepterat min egna existens där livet fortsätter trevande, osäkert men med en tro på att jag kommer känna genuin lycka någon dag framöver. För att blicka framåt behöver man lägga det förflutna bakom sig, inte låta sig själv styras av gamla löften som man har lovat sig själv, det är okej att ändra sig och välja en väg som faktiskt kan vara det jag söker och som ger en skön känsla inombords att jag är på rätt spår…har under lång tid varit en orolig själv som inte har hittat det raka spåret utan tagit alldeles för många omvägar och beslut jag inte har varit helt nöjd med vilket i sin tur ger irritation över att jag borde ha vetat bättre och varit lite mindre velig utan beslutsam och veta vad jag vill med mitt liv…

Det finns en del punkter som sakta men säkert smälter in och som kommer resultera i toppenbeslut för mig, jag kan redan känna i kroppen att det är “rätt” beslut, det gäller bara att bestämma sig på riktigt, inifrån, gå på intution att detta är rätt, det är då man gör de bästa besluten……….