Rastarizz

Va fasen, sluta träng in i mitt inre och konfrontera mina rädslor (fast jag gillar det och är exakt det jag behöver). I allt för många år har jag flytt, flytt från alla starka känslor och fokuserat på den enkla vägen, inte för djupa känslor utan man skrapar på ytligheten och får inte den där nära relationen där det går rakt in i hjärtat och man blir förbannad för att det händer, frågan är om det ens går att styra över? Två alternativ finns! Antingen fly som alltid eller faktiskt gå nära och våga lite, vad är det värsta som kan hända? En klok kvinna sa till mig att det är alltid svårt att vara objektiv i sitt eget liv och se vad som är bäst för mig är inte allltid det enklaste.

Jag vill gå min egen väg, stark och stolt, huvudet högt och prägla mitt liv efter mina prefenser, sträva efter mina mål, allting ändrades i år, jag valde livet istället för en destruktiv tanke som har följt mig hela livet och vill satsa fullt på allting jag alltid har velat göra. Jag står mig själv närmast och kommer alltid göra vilket gör att jag vill känna att jag är stolt över mig själv, att jag har åstadkommit något bra i livet enligt mina mått, absolut inte enligt andra! Jag har inte ens nått till 10% utan finns så mycket mer och livet e bara lovley.